Igår var det en vecka sedan mina fina killar somnade in. Det har varit en ganska lång vecka och jag har många gånger fått hindra mig själv när jag varit påväg ut till stallet för att ge dem mat. Det känns både bra och dåligt om jag ska vara ärlig. Det känns bra för att jag vet att det var rätt beslut gentemot dem och även för mig själv. Det är ett stort ansvar man sätter på sina axlar när man väljer att skaffa djur, för en dag så ska du också ta beslutet att hjälpa dem bort oavsett hur jobbigt det känns för dig själv. Samtidigt så är det så ofantligt tomt och vissa stunder så vet jag ärligt talat inte vart jag ska ta vägen, för innan när jag kände mig tom så var det alltid dit jag gick. Men jag får leva på alla fina minnen som jag har, det är ju det som gör att man orkar kämpa vidare. Sov gott mina älskade, vi ses snart igen. ♥